Ska jag våga chansa igen? våga gå igenom allting igen? hur ska jag komma vidare om det blir samma sak igen? Hur ska jag orka upp på fötter om jag blir sviken igen? ordet "kärlek" , vad är det egentligen?  jag har blivit så förödmjukad allt för många gånger, hur ska jag kunna lita på att det inte blir samma sak igen? ska jag våga ta steget? kan någon som känner mig allt för väl bara säga hur jag ska göra, jag vågar inte ta beslutet själv.. :'( 
för övrigt är jag en officiell karlhatare.. jag hatar allt som har med karlar att göra, vänskap oxå för den delen (med karlar).. finns det något så falskt som vänskap med en karl? eller ja (haha) karl vet jag väl inte om han är men.. barnunge är väl rätta ordet skulle jag tro.. varför är det så svårt att säga vad man tycker, stå för det man säger så har jag blivit uppväxt iallafall.. men det kanske är på fel sätt? jag trodde en vän skulle finnas där i vått och torrt, finnas där för en när man behövde dom, inte bara när dom behöver mig.. men alla har tydligen olika syner på vad vänskap egentligen står för.. här en ett par (två personer) som jag verkligen trodde var vänner, efter ett tag ville han inte längre, jag bröt ihop, fanns ingen bättre vän än han.. när vi försökte vara vänner igen tröttnade jag .. vi är inte vänner bara när du behöver mig, utan oxå när jag behöver dig.. eller va... historien kom till sitt slut iaf. inget mera tjafs om att vi är tillsammans igen iaf..  a l l l t   f ö r  e n  k ä r l e k ... frågan är om det var värt det? 


tack för en vänskap på 2,5 år.. synd att det blev såhär...

nu åter till dagen.. har varit och hämtat nyckeln till jennis lägenhet, ska bli så jäävla skönt att komma härifrån.. slippa att få en massa jävla klagomål för varenda litet steg man tar.. nu står man på egna ben. det är livet... Jag behöver er inte.. ingen...


Ta en cigg på den här och leva livet.. * ha ha * roligt va? ^o)